Mörkret härskar fortfarande morgondagen som snart gryr i ett milt vinterland i norr. Ångan ifrån kaffekoppen stiger uppåt liksom solens strålar snart stiger vid horisonten i öst. Jag känner mig utvilad för en gång skull och motiverad till möten. Stark och fylld mer energi för att bemöta denna dag som snart gror.

Jag vill avsluta med att tacka dig, du som gjort livet värt att leva. Du som gett och ger mig hopp. Du som för länge sedan lämnade mig med ett ryck. Du som jag älskat sen första gången jag såg dig djupt i ögonen. Tacka för evig vänskap, evig kärlek och evig tro. Tro på mig själv och mina förmågor. Jag älskade dig... Jag älskar fortfarande. Just dig. Morfar.

Jag vill även tacka dig, du som korrekturläst och suttit nätter långa trots en omtumlande vardag även fylld med jobb. Jag vill tacka dig för att du finns i mitt liv. Att jag fick  lära känna dig, för att du alltid ställer upp. Det ska bli en ära när dagen är kommer att signera din bok. Nr 1 som jag dig lovat. Tack för oförglömligt arbete, du är nu en del av debutromanens skapande och verklighet. Endast en sak återstår att säga...!