Idag har poesin flödat, och en mycket skön dag på hörtorget har avnjöts. Blev en mycket härlig charmig novell skriven, delar med mig av den här och nu. Läs och njut, och dröm dig bort till Stockholm stor stad.

Skuggan är avlång och tydlig från glaset på den mörkbruna ek skivan eftersom solen lyser kraftigt och ligger högt upp på en klarblå himmel i söder. Latten med vaniljsmak är i botten av glaset, endast den fasttorkade skummjölken täcker glasets kanter upptill. Fönstret framför är fläckigt av stadens avgaser och höstlöven trampas ner av folket på gatan utanför cafét.

Denna tidiga förmiddag avnjuter jag igenom att titta på alla andra, stillsamt lutar jag mig tillbaka, och jag känner det riktigt rogivande.

Folk kommer och folk går. Den röda avlånga dragspelsbussen stannar till med minuters intervaller och släpper av, medans andra hoppar på.
Torgets stånd är fyllda med frukt, grönsaker och bär, och det är en vild kamp för de olika stånden att få sälja just sina råvaror. Inte många stannar upp i rusningen, utan kramar åt kragen lite extra för att höstkylan inte skall tränga igenom in under schalen. Trädens löv är precis så där brandgula och blodröda, i en blandning av grönt, de som inte börjat falla av.

Duvorna tramsar runt på torget precis som vanligt, och de slås om de smulor som väl lämnas åt slumpen av människan.

Det är en vanlig vardag mitt i veckan den första oktober, ändå är det liv och rörelse i stadens gator och torg. Krylandes med människor. Det flesta ser ut att vara "på vägg". Det flesta i par gåendes, men även en och annan ensam. De flesta har portföljen i ett stadigt grepp i högerhanden, eller händerna fulla med shopping kassar. Paren som går i rask takt emot ett "mål",  de ser ut att ha trevligt, de ler och är glada, det samtalar och njuter av att helgen snart är kommen, och planerar säkert lördagens festligheter innan det snart skiljs åt för att på olika håll åka vidare med lokal trafiken. De ensamma gåendes, har inte bråttom. Det stirrar med en tom blick utåt, mot "inget", de flesta med öronpropparna i öronen för att kanske minska höst depression som är på vägg över dem.

De gamla kämpar sig fram i trängseln och trafikens russ. Det väggar att betala det fyra kronorna per hektot för morötterna i stånden, och envist ger dom sig inte för än dom fått prutat ner lite grann. Barnen blir ompysslade i vagnarna medans mödrarna skrattar och surrar.
En punkare i tuppkam, nitar och läder håller en låg profil i busskuren där till största andelen är äldre som har ett stadigt grepp om väskan och matkassen med en sneglande blick. En herre i gammal brun rock av mocka sätter sig ner och polerar sin klackring samtidigt som han drar tändstickan på askens fodral och tänder en handrullad cigg. Samtidigt som en annan stannar upp för att vägleda några vilsna turister igenom stora kropprörelser och pekandes med handen ner mot Drottninggatan. Var och var annan som passerar tar sig för näsan och nyser även till. Andra gäspar stort och gnuggar sig i ögonen. Reklam skyltarna skiftar färg och roterar högt över marknivå. Affischerna gör reklam för Michael Jackson filmen, om hans sista konser som aldrig blev av, precis som jag i ögonvrån ser hur solen går ner över konserthusets blåa knut fasad.

Latten är nu slut. Även pengarna. Jag sträcker på mig en sista gång. Innan jag placerar öronsnäckan i mitt ena öra. Virar sen schalen runt min hals och drar över mig höstrocken. Nu går jag vidare, ut, och smälter in, för att vara en de,... av Stockholms stads .... vardag....

________________________________________________________________________________

© Alexander Burman  011009