^^ 20 gillar, 6st kommentarer än så länge ^^


Augustana - Sweet and low (acoustic)


Det känns så länge sedan, men ändå så nyligt. För några månader sedan önskade jag att få vågade säga det tre orden igen, till den jag ville leva med, orden: "Jag älskar dig!"

Orden, "Jag älskar dig", är det bara ett uttryck? En fras som landar på tungan utan tanke? Något meningsfullt, eller helt enkelt bara några ord som försöker beskriva något djupt och viktigt till någon speciell? Vem kan man säga det till? Är alla värda att älskas och få känna på kärleken? Är kärleken något mer än bara att vara två?  Vilka ord sammanfattar ordet kärlek? Vad har de för betydelse egentligen? Hur beskriver jag min kärlek, hur uppfattar mottagaren? Hur, ja hur beskriver man kärleken? Hur är känslan av att älska och att bli älskad? Hur jag än vrider och vänder på det, förklarar och förmedlar så vet jag en sak angående kärleken, en sak som är sann.

>Idag vågar jag och vill lyfta den och högt tala om den, Kärleken till dig. Förut visste jag inte riktigt om jag vågade. Tänk om någon skulle missuppfatta mig, tro fel om mig och nedvärdera mina känslor och ord som om de vore smuts. Ja, som sagt så vågade jag  inte riktigt förut. Liksom om jag hade blivit blyg på sena dagar.

När jag tänker på dig, ja, så blir jag alldeles röd om kinderna mina, pinsamt och genant bubblar det inom mig. Jag vet ju precis vad jag vill, jag ska bara få de framfört. Men jag vet inte hur det ska hända, gå till eller förklaras.



Ditt ansikte som är det mest väl proportionerliga jag någonsin sett. Dina ögon går i linje med munnen. Munnen i linjerätt med näsa, och näsan med perfektionism linjerätt mot de små välformade söta öronen. Ditt leende får min inre bittra syn på livet att fyllas med hopp och glädje. Rösten din är mjuk, varm och harmonisk. Det finns så mycket jag vill säga, men det är allt för tidigt. Därför lägger jag orden i min mun och formar dem nu med tungan, och skriver ner dem.

Till dig, du som gav av ditt hjärta, för att göra mig till den människa jag är idag. Till den jag saknar, till den underbaraste ängel. Till dig du som gör mig hel och alltid kommer att vara min ängel. Jag kommer aldrig att kunna uttrycka min tacksamhet. Inte eller hur värdefull du är för mig. Hur mycket du har förändrat mitt liv, ett liv till det bättre. Allt jag gör, det gör jag för dig. Jag saknar dig. Jag längtar. Det var inte meningen att du skulle få veta. Veta vad mitt hjärta sagt så länge. Det var inte meningen att göra dig sårad, inte på något sätt. Men jag kan inte vänta något mera. Det är vår tid, våra minnen och detta är min kärleksgåva till dig. Tro mig när jag säger det. Jag sviker dig aldrig. Jag finns vid din sida till döden skiljer oss åt. Tro mig när jag säger det. Jag Älskar dig... Jag älskar dig !


Jag är så kär, och jag älskar dig.... Pirrigt är det trots allt, det gör inte ont i magen men jag känner av det liksom en magsyra, dock en positiv sådan. De är trots allt första gången vi träffas, och allt känns som nytt, som det förhoppningsvis ska göra. Man vet, man känner, man behöver inte låtsas eller försöka le. Man behöver bara se på varandra, så vet man … om de är rätt eller fel. Det kan säkert upplevas på många olika sätt, avslappnade eller stressande upplevelse att träffas för första gången. Men principen är den samma. Första träffen är olika men trots detsamma eftersom, man söker kärleken, man prövar lyckan och sina egna vingar. Man hoppas innerligt att det är kärleken framför en, man hoppas att de ska bli sin livskamrat. Man hoppas att man ska bli kär. Den här gången blev det sanning, och därför frågar jag dig, vill du bli min...?