Tjao Tjao blogg läsare. Har varit lite off de senaste dagarna. Får be om ursäkt, och skall bli lika duktig som tidigare på att uppdatera. Det många som hört av sig och just frågat varför det inte skrivits i bloggen.

Tidigt föra tisdagsmorgonen, i en mulen, mörk höstmorgon begav jag mig norrut. De första tio milen låg dimman tjock och tät. Det sjönk även ner  till minusgrader stundvis. Tillsammans med min ipod, stolsvärme och en varm kaffe gled vi fram på Uppsala slätten denna lugna morgon. Måste verkligen påpeka hur vackert vårt avlånga land är, och vilken otrolig vacker ”växling” naturmässigt den genomgår just nu. Morgonsolen som tittade fram och blänkte i de klara vattenhållen, hur klipporna blev högre och formades till berg, samtidigt som de brandgulla björkarna blandades med den gröna tal baren vid vägkanterna. Har ni aldrig varit vid höga kusten, så är det ett måste också...

Vart kvar i Skellefteå några dagar. Tog mig tid att njuta av återseendet av familjen och mysa en hel del med min lilla hund. Han även med en hel del trevliga möten med gooa vänner till mig, och många fina samtal innan jag till helgen drog mig vidare upp ”hem” till Norrbotten. Det är rätt skönt att vara ”hemma” också, även om jag missade en riktigt nice fest i Stockholm nu i helgen som var.

Men mörkret...  i Norr börjar bli rätt påtagligt nu. Att inte kunna lista sig till om det är dag eller kväll. Mörkret som suger ut kraften, och mörkret som blir länge och längre för varje dag som går. Sitter nu för stunden hemma i lägenheten. Skönt att koppla av till en nystädad lägenhet, och med tanke på att kläderna är tvättade, rena och vikta. Myser för mig själv över en varm kopp te. Rummet omgivet av dussintals levande ljus och rökelsens doft stiger upp mot taket medans ljudet av Sissel Kyrkjebø - should it matter tonar ut igenom surround systemets högtalare....

.... jag”tänker”. På hur allt blev, hur allt är för stunden. Hur livet fått en ny mening, hur livet skall bli. Jag är en tänkare, har alltid varit, kommer alltid förbli. Jag undrar om det spelar någon roll... liksom Sissel Kyrkjebø - should it matter säger oss ... jag undrar...