Kvällens mörker har lagt sig återigen över Stockholm stad, och endast gatubelysningen ger ögat from för skeppnader och form i den bäcksvarta nattens tysnad. Jag sitter och gloggar sent även denna gång, men har mycket att berätta om... så här började dagen i alla fall...

Studsande ljud, signaler och en morgon sol som kikar in igenom gardinens glipa väckte mig tidigt på förmiddagen. I rena lakan och nystädad lägenhet snoozade jag vidare dryga timmen innan jag tog mig till en varm dusch för att sedan noggrant skaka och hällt i sig morgonens drick yoghurten, ta ork till att bemöta dagens kraftfulla vindar och höstkyla ifrån söder i Stockholm.

Jag tog tunnelbanan in till city för att avhandla ett av de två möten med "mode" folket. Det gick kanske inte riktigt som tänkt. Det första blev en klar fullträff medan nummer två blev mindre fullträff. Kort och gott, så tar det tid sånt här. Att komma igång, samtidigt som det ibland känns att det går på tok för fort. Jag kommer hinna fara till Italien och verkligen "slappna" av innan allt drar igång, och det ska bli riktigt riktigt skönt.

Idag passade jag på att följ följa min jakt på den perfekta höstrocken. Efter att jag checkade många olika priser så vart jag förälskad. SALT - for MEN på nedre Drottninggatan emot LO borgen bemöttes jag av proffsig personal, härligt sortiment, stilrent, ett bra upplägg och en härlig överblick. Butiken som har allt, grymma jeans, tröjor, t- shirts mm. Dom där grabbarna vet vad dom sysslar med, och de utger alltid bästa service. Jag funderade inte mycket mer än att efter provning lägga undan kläderna och fika, så gick jag tillbaka och köpte min älskade höstrock [1199:-] och en underbar stor vit kofta [499:-]. Nu saknas bara en snygg sjal till detta, så är höstens outfit räddad.

Kvällen landade jag "hemma" i lägenheten på söder. Jag bloggade, chattade, och jobbade utifrån mail och internet vidare på modell-grejen och även för andra "planer". Jag unnade mig lugn och ro, och god mat och underbart sällskap. Men trots det har kvällen varit i irritationens tecken. Här om dagen skrev jag om

"kan människor förändras...?" och jag tror ärligt talat inte det.  Jag har funderat mycket... jag är en "tänkare" en "romantisk poet", men Sunrise Avenue - Fairytale Gone Bad (Acoustic) säger det mesta just nu rent text mesigt om hur man får och inte får behandla människor. Jag ska inte vara som andra bloggare och kasta skit över något namn, men personen i fråga vet vem han är. Lyssna till låten, å ta till dig texten!

Som sagt...Visst kan man förundras över människor...hur dom är...hur dom blir...men vad kan vi göra åt det? Det är tillsammans med andra man utvecklas och förändras... men tyvärr inte alltid samtidigt.. och tyvärr inte alltid åt samma håll... Den enda människa jag vet att jag kan förändra, det är mig själv!

Och det ska jag fortsätta med-!