Att gå vidare... ensam
Ångan från Te koppen stiger uppåt emot fullmånens ljus omgiven av grå sprängda lätta moln i en ovanligt mörk höstkväll här nere i söder, i Stockholm stad. Nere på gatan försöker en äldre dam fik parkera i den sista lediga luckan, medan granen syns på håll, som rastar hunden en sista gång för dagen. Jag sitter på balkongen och filosoferar över livet, och dagen, och dagarna som skall komma. Hur nära inpå Italien resan är, och hur helgens nöje skall hinnas med och planeras.
Dagen har inte bjudit på många nyheter, utan har varit anmält lugn. Jag vaknade med världens slemboll i halsen, och har inte kunnat prata på hela förmiddagen. Jag blev sängliggandes en stor del av förr och eftermiddagen, och inte för en sent emot afton, klev jag trots allt upp. Jag har unnat mig en riktigt riktigt god middag dock, på en härlig restaurang runt hörnet, läst en bok som jag gillar skarpt, och lyssnat till musik samtidigt som jag haft en trevlig telefon konservation.
Dagen har ändå gott mot den filosofiska tanken att gå vidare... ensam... Antingen måste jag ta steget att gå vidare i relationen som var, eller så måste jag... jag vet inte, tror inte jag är redo för... eller så vågar jag inte chansa, eller så vill jag inte, eller så måste jag ändå ta steget att gå vidare med mitt liv, ensam... jag skall sluta fundera och istället gå och lägga till mig. Tiger Lou – Take Me to the Water, där finner jag en tröst, en plats till tåren att landa, för jag måste gå vidare, även om det blir ensam för ett tag...
Kommentarer
Trackback
